Left on the bed

Real age: -1 years old.
Jag är fortfarande knappt påtänkt. Sådant är ju kul. Det kombinerat med:
You will get married in 6 years!
gör mitt liv till någonting ganska konstigt. Jag kommer vara fem/24 när jag gifter mig, vilket är alldeles för tidigt för mig vilket som.

Jag är dessutom uppe för tidigt för mitt eget bästa. När klockan ringer 06.03 vill man nästan falla i koma för att slippa röra på sig. Kombinerat med att jag ska göra något vettigt tidigast fem i tolv blev det större koma-varning imorse.

Try not to talk when there's nothing to say.

You bleed just to know you're alive

Kineser vaknar alldeles för tidigt. De får gärna sova ett par timmar till, om jag fick bestämma. Och de skulle säkert också bli glada om de fick sova mer. It's a win-win situation.

Den lilla markören står och blinkar i väntan på att jag ska skriva någonting. Den bryr sig inte så mycket om vad, skulle jag gissa. Ofta när jag klickar på nytt inlägg-länken vet jag inte vad jag ska fylla rutan med. Den lilla markören kan stå och blinka i en halvtimme. 45 minuter. En timme. Jag undrar om den någonsin blir less på mig, och jag hoppas att den inte blir det. Tråkigt att göra den besviken.

Inatt blev det mycket nostalgi i form av gamla tidningar och en digital konversation med en bekant som hade gått två kilometer i skogen och under den tiden hittat en träpinne, en vägskylt och en sten. Pinnen fick inte följa med på nattbussen och stenen donerades till en stensamling, men vägskylten finns tydligen kvar. Jag vet inte var jag skulle komma med det, men det är kul med nostalgi. Tidningarna innehåll många one hit wonders som man säger, såna som man kanske hört en låt med någon gång i slutet av 90-talet. Det är lite intressant att se vilka man kommer ihåg och vilka som fortfarande finns kvar.

Kina har inte somnat igen sen jag började skriva. Det hade varit lite spännande på sitt sätt.