Now I never wanna walk alone

Jag tog en fyrtiominuters promenad nyss. Barfota. Det skulle kännas jävligt uppfriskande, men det var mest ensamt. Någon annan gång kanske. Plötsligt händer det, som Triss-reklamen säger.

Fear is the heart of love

Jag vet inte om jag ska kalla det resfeber. Lite hatkärlek kanske. Jag älskar att se fram emot det, att planera, att räkna ner dagarna.

Plötsligt är jag på väg och nervositeten slår till. Det är kul, och så fruktansvärt läskigt, för det är ju inte hemma. Tänk om de inte förstår vad jag säger, tänk om jag kommer ihåg tiden fel?

Men det går bra, det gör det alltid. Eller?

You have to fight to stay in control of the situation

Man kan säga att det är sommar nu.

Man ser det på ungdomarna, som har lämnat dator-stolarna och de mysiga fiken för att njuta av solen på en kulle i stan.

Det märks också på bilarna, vars registreringsnummer plötsligt får fler bokstäver eller siffror, och det sitter andra bokstäver under den lilla EU-symbolen. Sådant gynnar staden.

Det sista sommartecknet jag har noterat under dagen är pensionärer. Man vet att det är sommar när de pensionerade männen tar på sig sina överdrivet färggranna, glansiga och korta shorts, lämnar tröjan i garderoben och går ut till någon planka eller liknande på gården.

Glad sommar.

My swedish teacher said "Write an essay on sadness Pablo", I wrote an essay about you

Det är bara söndag eftermiddag, men jag kan ändå säga att helgen har varit lyckad. Jag har tittat på blommor, umgåtts med familj, träffat en ny människa, tagit körkort (och därmed också känt mig ganska fri och vuxen) och fått somna i en varm famn. Det finns inga bilder så ett blogginlägg får föreviga de här trevliga dagarna. Jag känner mig en aning mindre ensam.

Take me by my hand and stand by my side

Jag underhåller min hjärna med många många siffror. Den tycker om att fundera på annat ett tag. Den tycker om distraherande moment och tycker inte om att jag snart är färdig. Den kommer då bli distraherad med lite simplare saker såsom en film och något av datorns utomordentliga spel.

Anledningen till alla siffror är inte att jag saknar matematiklektionerna, även om hjärnan säkert hade mått bra av att läsa matte c nästa läsår. Nej, jag tittar på mitt bankkonto, som kanske kan ge mig någon klarhet i hur mycket pengar jag har som är mina och hur mycket pengar jag har som är mina vänner. Såhär i efterhand har jag kommit på att vi borde ha öppnat ett annat litet konto för tågluffningspengar, men det är lätt att vara efterklok.

Det är bra att veta hur mycket pengar man har. Lika bra är det att veta hur mycket man ska betala senare och därför hur mycket man får spendera. Jag närmar mig kunskapen.