Be my song to sing

När det händer saker måste man överdriva, säga det till alla, allt för att fylla ut vardagens och bloggens alla hål.

Idag var det dock inte mer spännande än att bussen som skulle ta mig till skolan frös ihop. Jag blev en kvart sen och man inser att det är ganska kallt ute. Så pass kallt att man, trots den vackra solen, inte känner för att röra sin kropp längre än till en annans säng. Där ligger man sedan till det blivit lite varmare, eller till klockan slagit det välkända klockslaget "alldeles för mycket".

Jag har en trevlig vän som sätter ihop en egen liten ordbok, och jag följer processen med spända muskler. Det senast tillagda ordet har med just muskler att göra - muskelkorg. Jag kände mig lite extra nöjd när jag aktivt fick delta i ännu ett nytt ord - bull.

500 mil i snön

Ibland blir jag oerhört törstig när jag borstar tänderna. Det slår ner på mig som en mindre bomb, och innan jag lämnat badrummet har jag druckit åtminstone tre mindre glas vatten. Det är vid sådana tillfällen jag verkligen uppskattar vatten.

Jag har haft pyjamas varierat med mjukisbyxor på mig i två dygn nu. Utöver den lilla promenaden till förrådet har jag inte klivit utanför dörren sedan i fredags kring sex-tiden, och det har ärligt talat varit underbart skönt. Jag är en människa som lurar i mig själv att jag behöver slöa väldigt mycket ibland, även fast ingen behöver slöa riktigt såhär mycket i ett svep. Jag har blivit så pass bekväm att jag skulle tycka att de här mjukisbyxorna vore sköna att ha på sig även imorgon, en måndag.

Det snöar också, därav rubriken. Det är fantastiskt mysigt att titta ut på oplogade vägar och en tomt där man skulle kunna gömma sig om man lade sig ner. Hur mysigt det är imorgon, när jag ska ut i eländet, det får vi se.