Bring on the rain and bring on the thunder

Det regnar idag. Det passar perfekt med mitt humör.

Jag tog en promenad runt ett par hus när det regnade som mest. Faktum är att jag redan var ute och att jag bara inte hade lust att stå under ett tak. Det är skönt med regn i ansiktet. Det är värt att vara blöt en längre stund för att få känna regndropparna på kinderna.

Jag känner mig väldigt levande när det regnar, på ett konstigt sätt. Inte konstigt förresten. Bara annorlunda. Ibland är det som att jag får känna lite mer när jag vandrar i regnet. Om någon frågar kommer jag helt enkelt säga att jag råkade vara ute vid fel tillfälle.

I know this hurts. It was meant to

Jag sitter och leker med min penna, den studsar uppåt. Jag saknar att skriva. På riktigt, med papper och penna. Tills handen gör ont, sådär så man börjar överväga att lära sig skriva fint med sin andra hand.

Det är vilka ord som ska skrivas som är problemet. Jag skulle kunna se mig som författare om det fanns något att bygga en bok på. Flera böcker. Och jag vet att jag förmodligen skulle vara en fantastisk författare om jag kunde skriva en bok bara sådär. Jag vet att den jobbas på under en lång tid innan vi får läsa den från pärm till pärm.

Keep talkin', keep this alive

Jag har ändrat rubriken fem gånger. Problemet är att det ingen av gångerna varit mina egna ord.

No place for hidin' baby

Att se ett av världens största band i hyfsad närbild gav inte den kick som konserter brukar ge mig. Inga värkande fötter efter oavbrutet hoppande och inga trasiga stämband efter oavbrutet skrikande. Det är enbart för att Kiss inte är ett sådant band för mig.

Jag älskar att Gene Simmons har polaroidbilder av sina uppemot 4 800 ligg och det är alldeles underbart att få höra Paul Stanley säga "Jag gillar din rumpa" på knagglig svenska.

Recensenter verkar ha svårt att sluta jämföra 80-talets Kiss med dagens Kiss. Nej, ingen ny skiva har kommit ut, nej de har inte tänkt släppa någon ny skiva (i alla fall inte så länge fansen inte tänker betala för sig) och ja de vill tjäna pengar. Jag bryr mig inte så mycket om de vill tjäna pengar eller inte. Det var en bra show och jag tror det var det enda som var meningen.

32 500 fans tyckte det var värt 550 kronor att se snart 60-åriga gubbar klä ut sig och spela musik. Jag skulle tro att 32 500 fans kommer tycka samma sak om Kiss kommer tillbaka nästa år som Paul Stanley så fint sa att de skulle försöka göra.

Kort sagt struntar jag fullständigt i recensenter och säger att det är det coolaste jag sett i konsertväg. Inte det mest hjärtevärmande, men det coolaste.