Diamonds and rust

Vuxen.
Jag vet ju bättre.
Det är meningslöst.

Barn.
Lek.
Ingen förstår om jag leker tyst.

Tonåring.
Vad annars?
Jag vill.

Barn.
Den här leken är nog bara min.
Spring.

Tonåring.
Det är läskigt när det är mörkt.
Det är lättare när det är mörkt.

Vuxen.
Alla blir besvikna.
Det hjälper inte. 

När bomben faller vill jag vara där du är

Jag sjönk ner på en heltäckningsmatta i en hotellkorridor, en telefon i varje hand, och försökte få livet att rulla vidare.
Samtidigt ville jag stanna tiden, pausa bara en stund åtminstone. Jag ville inte röra mig och kunde knappt leva med att sitta stilla.

Oftast kan du inte få två motsatser, ibland kan du inte få någon av dem och en endaste gång kanske du kan få både och.

Det gick inte att pausa, det gick inte att vara både stilla och i rörelse. Jag satt kvar. Jag reste mig och jag gick. Jag satte mig ner. Jag lutade mig mot ett fönster. Jag andades.

I gruset låg en fegis kvar.