fredag 17 december 2010

I know this season makes her bitter

Jag måste tala om för er att jag haft bättre upplevelser när det kommer till julklappsletande än vad jag haft det här året. Det är civiliserat på gatorna (nåja, ni har väl alla läst nyheterna) men långsamt går det. Alldeles fruktansvärt. Nästan sådär långsamt så att jag skulle vilja ha muskler som Hulken och lyfta människor ur vägen. Det funderas och tittas på avstånd och stås ivägen. Det är gulligt en stund. Den där stunden när man inte suttit i skolan i fem timmar och sedan lånat två böcker som är tyngre än vad de borde vara. Den där stunden när man inte vill åka hem riktigt ännu, för att klockan inte har hunnit bli 17:30.



Det värsta av allt, det chockade mig ordentligt. Det finns någonting som är fulare än väskor. Någonting så fruktansvärt trodde jag att jag skulle slippa. Ni undrar, förstås. Tofflor. De är något så gräsligt oattraktiva, allihop. Någonting som inte gör dem mer tilltalande är det faktum att de antingen är lika gräsligt dyra som de är fula, eller så är de egentligen dunsockor som kallas för tofflor.



Ni ska inte tro att jag är färdig än. Nej nej, långt ifrån. Listan är inte speciellt lång i år, åtminstone inte om vi ska jämföra den med förra årets, då jag slog på stort. Det tar sin tid ändå, när jag också förvandlas till en sådan där som funderar, tittar på avstånd, står ivägen.



Jag tog en promenad ända till utkanten av Jordbro igår kväll. Det var kallt, uppfriskande och alldeles utomordentligt för min kamera. Därifrån kommer bilderna. Jag tänker att jag borde komplettera med några bilder emellanåt, det kanske blir långtråkigt med den här ständigt återkommande texten som har en tendens att växa sig längre än vad jag tänkt. Det kanske kommer fler.