Jag lyssnar mer och mer på Coldplay, har jag upptäckt. Även på väg hem från ställen, och det inträffade inte förut. Musiken och melodierna känns viktigare än texterna, och det är ganska skönt att inte bry sig om dem så mycket som omväxling. På musikforum eller liknande diskuteras det ofta om vad man själv tycker är viktigast eller vad man fokuserar mest på i en låt. Jag tror att jag oftast tänker mest på melodin, eller kanske samspelet mellan denna och texten.
Jag har upptäckt en liten rutin jag har på bussen varje dag. I god tid innan min hållplats ser jag mig om, för att lokalisera närmsta stanna-knapp. Sedan tänker jag ut ungefär hur mycket energi jag behöver för att få mitt finger att träffa knappen och är därmed redo när jag behöver meddela chauffören om att denne ska stanna. Planeringen i mitt huvud har tagit sig till en för mig ny nivå.
Det är så underbart skönt att bara slappna av. Inte att lata sig, utan att slappna av. Stunderna jag får ligga och ta det lugnt, då jag får känna att jag inte behöver eller borde göra något annat, och då jag har ett annat par armar runt mig, då mår jag underbart.
tisdag 27 januari 2009
tisdag 20 januari 2009
Can I have a picture of you tonight, keep it with me always in my mind?
År 2008 i bilder.
Januari
Det började med nyår och övernattning. Pappa skar vår pizza på ett annorlunda sätt och jag tränade en del basket.
Februari
En väns 16-årsdag firades, konsertbiljetter köptes, det tittades på schlager och en skidresa till Kåbdalis gjordes.
Mars
Jag och en vän fyllde 18, jag blev nöjd med en bild jag tog på mig själv och det spelades Munchkin i mängder.
April
Två vänner fyllde 18. I samma veva upptäckte jag en ny artist genom en konsert och gipsade armen.
Maj
En pokal följde med oss hem från en basketcup, cigarettbuskar tillverkades, en lurig fågel skrämde mig och en vän och jag besökte den största konserten jag någonsin varit på.
Juni
Storstaden Paris besöktes med en vän, det firades midsommar, den årliga grillfesten hölls och en vän firade sin 18-årsdag med en maskerad.
Juli
Jag spenderade mycket tid med de sovande sötnosarna, det spelades spel på en kulle, ett besök till ett nytt museum i huvudstaden gjordes och vattnet på sommaren förtjänar alltid ett foto eller två.
Augusti
En vän ställde ut konstverk, en annan fick en ny frisyr. Ett husdjur dog och en vän flyttade hemifrån.
September
Jag lämnade landet för att träffa min temporära familj.
Oktober
En liten hundvalp kom för att bo hos familjen, det åktes gul buss till skolan, firades halloween och en promenad togs för att utforska området.
November
Ett Florida-besök piggade upp i höstmörkret, och juldekorationerna likaså.
December
Isen lade sig som ett täcke över samhället, det togs hejdå-bilder i en hiss och hemma, och efter tre flygresor var jag åter i min hemstad.
Januari
Det började med nyår och övernattning. Pappa skar vår pizza på ett annorlunda sätt och jag tränade en del basket.
Februari
En väns 16-årsdag firades, konsertbiljetter köptes, det tittades på schlager och en skidresa till Kåbdalis gjordes.
Mars
Jag och en vän fyllde 18, jag blev nöjd med en bild jag tog på mig själv och det spelades Munchkin i mängder.
April
Två vänner fyllde 18. I samma veva upptäckte jag en ny artist genom en konsert och gipsade armen.
Maj
En pokal följde med oss hem från en basketcup, cigarettbuskar tillverkades, en lurig fågel skrämde mig och en vän och jag besökte den största konserten jag någonsin varit på.
Juni
Storstaden Paris besöktes med en vän, det firades midsommar, den årliga grillfesten hölls och en vän firade sin 18-årsdag med en maskerad.
Juli
Jag spenderade mycket tid med de sovande sötnosarna, det spelades spel på en kulle, ett besök till ett nytt museum i huvudstaden gjordes och vattnet på sommaren förtjänar alltid ett foto eller två.
Augusti
En vän ställde ut konstverk, en annan fick en ny frisyr. Ett husdjur dog och en vän flyttade hemifrån.
September
Jag lämnade landet för att träffa min temporära familj.
Oktober
En liten hundvalp kom för att bo hos familjen, det åktes gul buss till skolan, firades halloween och en promenad togs för att utforska området.
November
Ett Florida-besök piggade upp i höstmörkret, och juldekorationerna likaså.
December
Isen lade sig som ett täcke över samhället, det togs hejdå-bilder i en hiss och hemma, och efter tre flygresor var jag åter i min hemstad.
torsdag 15 januari 2009
I'm pushing on for that horizon
Det är ju egentligen inte på det här viset det brukar gå till, därför att det nu gått drygt en halv månad sedan vi bytte siffra i slutet av 200. Ändå tycker jag att året med en åtta i slutet bör få en stunds uppmärksamhet, inte bara av mig. Utöver det är en blogg det perfekta stället att gå tillbaka och leta om något år när man har glömt det som var roligt med just det här året.
Året började som alla andra men ändå på ett någorlunda nytt sätt. På mitt golv hade fem personer sovit över efter det lilla partyt kvällen innan som innehöll två misslyckade efterrätter, fyrverkerier och lite smått och gott. Det får gärna inträffa igen, med en aning mer lyckade efterrätter den gången.
Det började även med sådana saker som kanske lättast och bäst kan sammanfattas med ett citat från Grey's Anatomy som jag faktiskt skrev ner, någon gång i februari:
It hurts to grow. Anybody who tells you it doesn't is lying.
I februari deltog jag också i tillverkandet av ett spel vid namn el-jakten, som aldrig blev färdigt. Aldrig ska man inte säga förresten, projektet kan återupptas en regnig dag då det inte finns mycket att göra. Den månaden filosoferade jag även över vad all tid i världen egentligen är, och jag höll i tre orange biljetter till mitt livs största konsert. En fest med rosa tema anordnades av en 16 år och en månad gammal vän, och alla fick gräva lite extra i garderoberna för att hitta ett rosa plagg som skulle passa in.
Jag fortsatte året med att vara lite av en schlager-fantast och ordna två fester med det redan nämnda temat. Den ena festen gjorde att jag fick fira min 18-årsdag med goda vänner och skämma ut mig ytterst lite på stadens huvudgata strax innan. Familjen hann fira mig också, med lite champagne (som jag inte tyckte hemskt mycket om, men som jag i alla fall lärt mig att uppskatta) och god middag.
I mitten av mars klev några artister upp på olika scener i stadens kulturhus och gjorde inomhusfestivalen -30 grader till den tillställning det var. Jag och mitt sällskap tittade på en man utan kläder som ansåg att det var konst att smörja in kroppen med ett flertal paket smör för att sedan rulla sig i knäckebröd som han först krossat med sina fötter.
Under de kommande sex veckorna fyllde tre vänner 18 år och jag var därmed också på tre olika tillställningar som alla var trevliga på sitt vis. Användning av min legitimation fick jag inte trots att jag nu hade några att använda den med. Det har ännu inte inträffat, vilket jag inte sörjer alltför mycket över, men det är inte utan att man är lite intresserad.
Jag skadade mig onödigt mycket på en av alla träningar, något jag aldrig hade gjort tidigare. Efter ett antal dagars väntande körde min far mig till sjukhuset. Min högra handled gipsades och fick behålla samma ställning i tre veckor. Jag missade en basketcup i en storstad, men de andra i laget gjorde mig stolt genom att vinna en pokal åt oss att ta med tillbaka hem.
I maj månad dök en idé upp i en väns huvud om cigarettfimpar i blomlådorna utanför skolan. Det var dags att få andra att inse hur många som röker utanför entrén, och en lördagskväll samlades det material och pysslades med konstverket. Sent på söndagskvällen, så sent att det gjorde en viss mor väldigt frågvis, var vi ute och grävde ner konstverken vid skolan.
Jag började skriva lite för mig själv igen, en så kallad dagbok, men utan den klassiska början "Idag har jag...". Jag besökte Skansen för att titta på djur för första gången på flera år, men blev där skrämd av en påfågel som lurade bland träden och gav ifrån sig underliga ljud. Jag tittade på den största konserten i mitt liv och fick den med mig hem på en cd-skiva.
I början av juni var skolan slut och jag packade återigen en väska (ett ständigt återkommande tema år 2008) och besökte Paris med en vän. Vi klarade oss alldeles själva och såg en man på en tunnelbana som verkade nervös inför vad vi trodde var en dejt. Väl hemma igen ordnades den årliga grillfesten och en cirkel bildades på gräset, i vilken vi skulle härma olika djurs läten. Ytterligare en vän fyllde myndig, och den här gången fick vi klä ut oss till precis vad vi ville.
Juli blev en väldigt lugn månad, men där jag ändå hann med ytterligare ett huvudstadsbesök. Jag fick ett visum till det stora landet i väst och tog några fridfulla promenader med en vänlig släkting. Under en cykeltur i hemstaden lekte fem ungdomar att de var en bil.
Augusti kom och tog med sig lite kallare vindar. Det årliga kalaset från hamn till hamn gav oss många trevliga stunder och underbar musik som det dansades till. En vän ställde ut sina konstverk, en fick ett litet syskon i en annan stad och en annan flyttade till en egen bostad som erbjöd den tystnad man vill ha när man nästan är vuxen. Ett husdjur och en ingift släkting dog och det blev två begravningar på två dagar, vilket resulterade i en del tårar. Ett irländskt skägg kom till när vi ville utnyttja de sista sommarkvällarna fullt ut, och jag fick en andra familj i ett annat land. En liten fest hölls innan min flytt och jag packad återigen min väska.
I månadsskiftet var mitt huvud både förvirrat, överrumplat och ganska lyckligt. Jag korsade det stora havet med nya känslor och det kändes jättebra.
Det stora datumet dök inte upp förrän september hade öppnat sina dörrar, och jag upplevde en lång flygresa under vilken några filmer sågs och känslorna var blandade; skulle man vara nervös, exalterad eller rädd? Kanske allt på samma gång. Det blev definitivt lite av allt; Det var nervöst hela vägen men blev lite mindre exalterat på slutet. Jag bodde med en hund och det gick alldeles underbart, och jag bodde med människor som är väldigt olika de jag känner här.
En månad senare fick vi en ny liten hundvalp i värdfamiljen, och han var alldeles underbar de veckor han var i livet. Det firades halloween på amerikanskt vis och språket blev lättare och lättare att använda. Jag upplevde så kallade quarterly tests och åkte till en väldigt stor marknad där vi tittade på en man som sålde grytor man kan koka matvaror i utan att använda vatten.
Det närmade sig vinter och i november flydde jag därför fältet tillsammans med andra utbytesstudenter för att besöka varmare breddgrader och storstäder i Florida. Det firades thanksgiving och jag insåg att det är en relativt menlös högtid men att säga nej till lite extra ledighet vore ytterst tanklöst.
Den mysiga månaden december rörde sig ganska snabbt och jag har mest minnen av lite ångest som kröp fram när jag försökte diskutera ämnet åka hem med alla inblandade. När det väl var ur världen, och tyngden på mina axlar försvann lite grann, försökte jag njuta av den sista tiden. Det spelades bingo med kedjerökande pensionärer, jag besökte en kyrka för att gå på konsert och sist men inte minst spenderade jag 24 december åt att vandra runt i shoppingcentret.
Det tog mig två dagar, men till slut var jag hemma i mitt hus igen, som såg helt annorlunda ut än när jag lämnade det. Slutet av året spenderades med andra människor än de jag började det med, men det var ett lyckat slut.
2008 var ett nytt år på många sätt och vis, och jag hoppas att 2009 blir ungefär likadant. Kanske med lite mer fokus på de bra sakerna. Jag tycker verkligen att det har börjat på det viset, med lediga dagar, vänner och min "andra hälft". Det ljusnar på min himmel.
Året började som alla andra men ändå på ett någorlunda nytt sätt. På mitt golv hade fem personer sovit över efter det lilla partyt kvällen innan som innehöll två misslyckade efterrätter, fyrverkerier och lite smått och gott. Det får gärna inträffa igen, med en aning mer lyckade efterrätter den gången.
Det började även med sådana saker som kanske lättast och bäst kan sammanfattas med ett citat från Grey's Anatomy som jag faktiskt skrev ner, någon gång i februari:
It hurts to grow. Anybody who tells you it doesn't is lying.
I februari deltog jag också i tillverkandet av ett spel vid namn el-jakten, som aldrig blev färdigt. Aldrig ska man inte säga förresten, projektet kan återupptas en regnig dag då det inte finns mycket att göra. Den månaden filosoferade jag även över vad all tid i världen egentligen är, och jag höll i tre orange biljetter till mitt livs största konsert. En fest med rosa tema anordnades av en 16 år och en månad gammal vän, och alla fick gräva lite extra i garderoberna för att hitta ett rosa plagg som skulle passa in.
Jag fortsatte året med att vara lite av en schlager-fantast och ordna två fester med det redan nämnda temat. Den ena festen gjorde att jag fick fira min 18-årsdag med goda vänner och skämma ut mig ytterst lite på stadens huvudgata strax innan. Familjen hann fira mig också, med lite champagne (som jag inte tyckte hemskt mycket om, men som jag i alla fall lärt mig att uppskatta) och god middag.
I mitten av mars klev några artister upp på olika scener i stadens kulturhus och gjorde inomhusfestivalen -30 grader till den tillställning det var. Jag och mitt sällskap tittade på en man utan kläder som ansåg att det var konst att smörja in kroppen med ett flertal paket smör för att sedan rulla sig i knäckebröd som han först krossat med sina fötter.
Under de kommande sex veckorna fyllde tre vänner 18 år och jag var därmed också på tre olika tillställningar som alla var trevliga på sitt vis. Användning av min legitimation fick jag inte trots att jag nu hade några att använda den med. Det har ännu inte inträffat, vilket jag inte sörjer alltför mycket över, men det är inte utan att man är lite intresserad.
Jag skadade mig onödigt mycket på en av alla träningar, något jag aldrig hade gjort tidigare. Efter ett antal dagars väntande körde min far mig till sjukhuset. Min högra handled gipsades och fick behålla samma ställning i tre veckor. Jag missade en basketcup i en storstad, men de andra i laget gjorde mig stolt genom att vinna en pokal åt oss att ta med tillbaka hem.
I maj månad dök en idé upp i en väns huvud om cigarettfimpar i blomlådorna utanför skolan. Det var dags att få andra att inse hur många som röker utanför entrén, och en lördagskväll samlades det material och pysslades med konstverket. Sent på söndagskvällen, så sent att det gjorde en viss mor väldigt frågvis, var vi ute och grävde ner konstverken vid skolan.
Jag började skriva lite för mig själv igen, en så kallad dagbok, men utan den klassiska början "Idag har jag...". Jag besökte Skansen för att titta på djur för första gången på flera år, men blev där skrämd av en påfågel som lurade bland träden och gav ifrån sig underliga ljud. Jag tittade på den största konserten i mitt liv och fick den med mig hem på en cd-skiva.
I början av juni var skolan slut och jag packade återigen en väska (ett ständigt återkommande tema år 2008) och besökte Paris med en vän. Vi klarade oss alldeles själva och såg en man på en tunnelbana som verkade nervös inför vad vi trodde var en dejt. Väl hemma igen ordnades den årliga grillfesten och en cirkel bildades på gräset, i vilken vi skulle härma olika djurs läten. Ytterligare en vän fyllde myndig, och den här gången fick vi klä ut oss till precis vad vi ville.
Juli blev en väldigt lugn månad, men där jag ändå hann med ytterligare ett huvudstadsbesök. Jag fick ett visum till det stora landet i väst och tog några fridfulla promenader med en vänlig släkting. Under en cykeltur i hemstaden lekte fem ungdomar att de var en bil.
Augusti kom och tog med sig lite kallare vindar. Det årliga kalaset från hamn till hamn gav oss många trevliga stunder och underbar musik som det dansades till. En vän ställde ut sina konstverk, en fick ett litet syskon i en annan stad och en annan flyttade till en egen bostad som erbjöd den tystnad man vill ha när man nästan är vuxen. Ett husdjur och en ingift släkting dog och det blev två begravningar på två dagar, vilket resulterade i en del tårar. Ett irländskt skägg kom till när vi ville utnyttja de sista sommarkvällarna fullt ut, och jag fick en andra familj i ett annat land. En liten fest hölls innan min flytt och jag packad återigen min väska.
I månadsskiftet var mitt huvud både förvirrat, överrumplat och ganska lyckligt. Jag korsade det stora havet med nya känslor och det kändes jättebra.
Det stora datumet dök inte upp förrän september hade öppnat sina dörrar, och jag upplevde en lång flygresa under vilken några filmer sågs och känslorna var blandade; skulle man vara nervös, exalterad eller rädd? Kanske allt på samma gång. Det blev definitivt lite av allt; Det var nervöst hela vägen men blev lite mindre exalterat på slutet. Jag bodde med en hund och det gick alldeles underbart, och jag bodde med människor som är väldigt olika de jag känner här.
En månad senare fick vi en ny liten hundvalp i värdfamiljen, och han var alldeles underbar de veckor han var i livet. Det firades halloween på amerikanskt vis och språket blev lättare och lättare att använda. Jag upplevde så kallade quarterly tests och åkte till en väldigt stor marknad där vi tittade på en man som sålde grytor man kan koka matvaror i utan att använda vatten.
Det närmade sig vinter och i november flydde jag därför fältet tillsammans med andra utbytesstudenter för att besöka varmare breddgrader och storstäder i Florida. Det firades thanksgiving och jag insåg att det är en relativt menlös högtid men att säga nej till lite extra ledighet vore ytterst tanklöst.
Den mysiga månaden december rörde sig ganska snabbt och jag har mest minnen av lite ångest som kröp fram när jag försökte diskutera ämnet åka hem med alla inblandade. När det väl var ur världen, och tyngden på mina axlar försvann lite grann, försökte jag njuta av den sista tiden. Det spelades bingo med kedjerökande pensionärer, jag besökte en kyrka för att gå på konsert och sist men inte minst spenderade jag 24 december åt att vandra runt i shoppingcentret.
Det tog mig två dagar, men till slut var jag hemma i mitt hus igen, som såg helt annorlunda ut än när jag lämnade det. Slutet av året spenderades med andra människor än de jag började det med, men det var ett lyckat slut.
2008 var ett nytt år på många sätt och vis, och jag hoppas att 2009 blir ungefär likadant. Kanske med lite mer fokus på de bra sakerna. Jag tycker verkligen att det har börjat på det viset, med lediga dagar, vänner och min "andra hälft". Det ljusnar på min himmel.
söndag 11 januari 2009
I'm alive, and I don't need a witness to know that I survived
Jag tror att jag idag har sett en pingvin trilla. Men det är svårt att vara säker, sådana djur verkar tycka om att lägga sig på mage lite när de vill.
Det känns lite som om någon pressat min gaspedal till botten och bundit fast den med ett litet men förskräckligt starkt rep. Jag försöker faktiskt hålla mig till den höga farten, de snabba besluten och inte sakta ner så mycket. Jag tänker ändå efter däremellan, tro ingenting annat. Jag är helt säker på att allting kommer att lugna ned sig ganska snart, och jag både hoppas och tror att jag kommer att vara lika tillfreds med det mesta som jag är just nu.
Jag har bestämt mig för att börja sammanfatta min bild av år 2008, trots att det redan gått elva dagar av det nya året. Förhoppningsvis hittar jag mycket inspiration och kan komma fram till en slutprodukt innan halva den här månaden har gått. Det är kanske ingenting som behöver skrivas ner samma stund som året tar slut, men det brukar oftast gå till på det viset.
Det känns lite som om någon pressat min gaspedal till botten och bundit fast den med ett litet men förskräckligt starkt rep. Jag försöker faktiskt hålla mig till den höga farten, de snabba besluten och inte sakta ner så mycket. Jag tänker ändå efter däremellan, tro ingenting annat. Jag är helt säker på att allting kommer att lugna ned sig ganska snart, och jag både hoppas och tror att jag kommer att vara lika tillfreds med det mesta som jag är just nu.
Jag har bestämt mig för att börja sammanfatta min bild av år 2008, trots att det redan gått elva dagar av det nya året. Förhoppningsvis hittar jag mycket inspiration och kan komma fram till en slutprodukt innan halva den här månaden har gått. Det är kanske ingenting som behöver skrivas ner samma stund som året tar slut, men det brukar oftast gå till på det viset.
måndag 5 januari 2009
This is a warning, when you start the day just to close the curtains
Det är nästan så att jag hunnit glömma bort vilket teckensnitt jag brukar använda. Det är oftast lite mer inspirerat på somrarna, sådant här. Skrivande.
Jag har den senaste tiden njutit av att vakna på morgnarna. Det är relativt ljust när man är ledig och kan sova lite längre. Det verkar ha hänt lagom mycket här på fyra månader. Jag känner på något vis att det är lite lättare att vakna upp nu än det var i augusti. Så långt som till ordet lycklig tänker jag inte sträcka mig, men tillfreds tycker jag beskriver min tillvaro och det känns som ett ord jag kan ta i min mun. Jag är tillfreds med mitt liv och jag undrar hur pass länge det kommer att hålla. Det känns som att problemen glömt min adress.
Det diskuterades spalter över en fika idag. Huruvida man skulle kunna tänka sig att skriva en med jämna mellanrum och få en slant i fickan, och var man bör bo för att allt ska bli läsbart. Hur lite människor bryr sig om okända människors förhållanden, och därmed också hur pass aktiv man behöver vara för att hålla sig intressant och fortsätta få en slant i fickan. Den här staden ansågs till sist för liten, dels med tanke på antalet nya människor man kan träffa.
Tisdag är nästa hållplats för min buss till nöjen, och jag hoppas att imorgon susar förbi som vinden brukar göra i den här staden.
Jag har den senaste tiden njutit av att vakna på morgnarna. Det är relativt ljust när man är ledig och kan sova lite längre. Det verkar ha hänt lagom mycket här på fyra månader. Jag känner på något vis att det är lite lättare att vakna upp nu än det var i augusti. Så långt som till ordet lycklig tänker jag inte sträcka mig, men tillfreds tycker jag beskriver min tillvaro och det känns som ett ord jag kan ta i min mun. Jag är tillfreds med mitt liv och jag undrar hur pass länge det kommer att hålla. Det känns som att problemen glömt min adress.
Det diskuterades spalter över en fika idag. Huruvida man skulle kunna tänka sig att skriva en med jämna mellanrum och få en slant i fickan, och var man bör bo för att allt ska bli läsbart. Hur lite människor bryr sig om okända människors förhållanden, och därmed också hur pass aktiv man behöver vara för att hålla sig intressant och fortsätta få en slant i fickan. Den här staden ansågs till sist för liten, dels med tanke på antalet nya människor man kan träffa.
Tisdag är nästa hållplats för min buss till nöjen, och jag hoppas att imorgon susar förbi som vinden brukar göra i den här staden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
