onsdag 16 september 2009

You'd be damned to be one of us girl/Dare to be one of us girl

Jag har inte ens skrivit lite grann om tågluffningen, den fantastiska resan jag fick uppleva under en hel månad. Det försvann liksom i allt annat som hände (läs: som inte hände) när jag kom hem. Allt avstannade lite i augusti, kanske eftersom juli var en så händelserik månad.

Resan var hur som haver underbar och jag vill göra det igen och igen och igen. Europa är fantastiskt, och visst lockar andra resmål (som Påskön, jag är kär i det stället trots att jag aldrig varit ens i närheten av det) men Europa är helt enkelt bäst. Det är lagom exotiskt, lagom långt borta och lagom "hemma" (vi är ju trots allt med i EU). Med perfekt sällskap hack i häl njöt jag av alla städer på olika vis. Tågresorna gjorde allt lite roligare, i alla fall för min del.

Annars har som sagt inte särskilt många stora saker inträffat och det är väl både och antar jag. Jag funderar så smått på universitet och flytt vs. stanna hemma och jobba på ICA eller städa toaletter. Det lutar åt det senare.

Jag fick just en flinga täckt i yoghurt i min hand. Jag tar det som ett tecken på att jag borde sluta skriva.