Jag måste tala om för er att jag haft bättre upplevelser när det kommer till julklappsletande än vad jag haft det här året. Det är civiliserat på gatorna (nåja, ni har väl alla läst nyheterna) men långsamt går det. Alldeles fruktansvärt. Nästan sådär långsamt så att jag skulle vilja ha muskler som Hulken och lyfta människor ur vägen. Det funderas och tittas på avstånd och stås ivägen. Det är gulligt en stund. Den där stunden när man inte suttit i skolan i fem timmar och sedan lånat två böcker som är tyngre än vad de borde vara. Den där stunden när man inte vill åka hem riktigt ännu, för att klockan inte har hunnit bli 17:30.
Det värsta av allt, det chockade mig ordentligt. Det finns någonting som är fulare än väskor. Någonting så fruktansvärt trodde jag att jag skulle slippa. Ni undrar, förstås. Tofflor. De är något så gräsligt oattraktiva, allihop. Någonting som inte gör dem mer tilltalande är det faktum att de antingen är lika gräsligt dyra som de är fula, eller så är de egentligen dunsockor som kallas för tofflor.
Ni ska inte tro att jag är färdig än. Nej nej, långt ifrån. Listan är inte speciellt lång i år, åtminstone inte om vi ska jämföra den med förra årets, då jag slog på stort. Det tar sin tid ändå, när jag också förvandlas till en sådan där som funderar, tittar på avstånd, står ivägen.
Jag tog en promenad ända till utkanten av Jordbro igår kväll. Det var kallt, uppfriskande och alldeles utomordentligt för min kamera. Därifrån kommer bilderna. Jag tänker att jag borde komplettera med några bilder emellanåt, det kanske blir långtråkigt med den här ständigt återkommande texten som har en tendens att växa sig längre än vad jag tänkt. Det kanske kommer fler.
Jag tror aldrig jag gjort det här förut så det blir något nytt. Spännande. Nej, kanske inte. Jag gillar det egentligen inte så det blir nog inte många fler gånger, men jag hoppas ändå att det ska falla er i smaken.
Titta gärna. Den kanske inte finns kvar så länge, skriver skaparna. Inspirationen flödar, jag känner det i hela kroppen. Hur ett anteckningsblock, eller ett tomt word-dokument, skriker gällt och länge efter mig. Lyssna på orden, hur han använder sina stämband. Det gör mig varm i kroppen.
Jag har hunnit flytta sedan vi sågs sist. Det har också hunnit vara vår och sommar. Hösten har börjat och snart kanske vintern är här. I mitt norrbottniska hjärta snöar det redan. Snöblandat regn. Den rena, fina pudersnön kommer nog inom kort. Då blir det lättare och ljusare.
Jag skulle inte vilja säga att jag längtar tillbaka. Mest för att det vore att ljuga och jag har inget till övers för sådant. Jag känner en slags distans till min hemstad som jag inte kände sist jag var borta. Den är påhittad, levde jag där en gång? Dragningen dit har jag lagt locket på, omedvetet. Samtidigt vill jag ofta lägga mig ovanpå mitt överkast och känna hur de röd/gröna väggarna omsluter mig, eller hur det låga taket verkar komma närmre. Jag tror det gav någon slags trygghet, att bo på samma ställe och veta vad som väntade.
Jag känner mig inte otrygg, inte malplacerad. Jag känner mig lite som vintern, trots att snön inte hittat sin rätta form inombords. Vintern fungerar för mig som en symbol för väntan. Väntan på att få veta vad som ska hända härnäst. Som snö som smälter och växterna får visa upp sig igen, nya och fräscha.
Jag kan sakna slentrianen ibland. Den är lätt att förstå och lätt att finna sig i. Det är nytt nu, hela tiden. Aldrig behöver jag gå längs innerstadens gator och träffa på någon jag känner. De är så få.
Jag anser mig inte ha tid att sakna. Jag gör sådant som jag velat göra för längesedan, som jag nog längtat lite efter. Det kanske kommer som ett slag i magen när jag lägger mig ovanpå överkastet i det röd/gröna rummet på fredag. När jag får träffa de där som jag alltid träffade förut. Jag tvivlar inte på att det kommer att kännas, om det blir skönt att återvända hit efteråt.
Jag tänkte bara berätta att jag har jobbat på det här den senaste tiden och nu har jag släppt ifrån mig mina texter. På samma hemsida kommer det en liten fundering, hopknåpad av mig, natten till lördag. Annars finns jag här.
Det händer mycket och väldigt lite på samma gång. Jag planerar flytt med vänner. Håller tummarna. Väntar och längtar.
Jag tror jag vågar säga att jag hatar februari. Det är en tillsvidare-månad som bara finns där för att övergången från mörka januari till ljusare mars inte ska bli så tvär.
År 2009 i bilder. Jag tänker inte försöka mig på att skriva något längre stycke om det här året, bilderna får försöka tala för året. Det som inte syns på bilderna är inte direkt värt att veta. Mycket nöje.
Januari Jag njöt av min lediga tid hemma. Jag tog och var med på väldigt fåniga men fina foton som jag inte vet om det blev något av. Vi hade ett fantastiskt Star Wars-maraton och spenderade därmed 26 timmar i en säng. Jag tog det lugnt, umgicks med de jag tycker om. Drack mycket juice.
Februari Vi hade ytterligare ett filmmaraton, den här gången med musikaltema. Inte lika fint som det föregående, men trevligt. Någon begravdes under en hög av allt vi kunde hitta. Jag bakade med två vänner. Det resulterade i äckliga chokladsemlor, mastiga chokladbullar och en god kladdkaka. Och så mycket disk förstås. Det var friluftsdag och vi halkade runt på isen i det fina vädret. Melodifestivalen drog igång och det måste firas med hämtmat och läsk.
Mars Jag fyllde 19 år, och istället för en tårta på sängen fick jag ett rostat bröd med ett ljus i. Det var final i Melodifestivalen och sådant kan man ju inte missa. Jag besökte södra Frankrike med närmaste släkten för att fira farfars 80-årsdag. Det var varmt, soligt och vi åt på en fantastisk liten restaurang mitt i ingenstans.
April Sällskapsspel var en populär sysselsättning, som en gång resulterade i ett torn av klossar ovanpå en ganska äcklig insekt. Det var födelsedagsfirande både för en vän och min bror. Jag besökte London tillsammans med min familj. Vi var bland annat på Millennium-bron och vaxmuséet.
Maj Jag skojar inte när jag säger att det här är de enda bilderna jag tog i maj. Våren kom. Min arm föll offer för några bläckpennor och kärlek till en liten isbjörn. Jag tog promenader, bland annat förbi en stor soptipp och genom en ditintills okänd skogsbit. Utöver detta var jag på två konserter på hemmaplan.
Juni Läsåret led mot sitt slut. Det var dags för studentbal och vi fick klä upp oss. Studentdagen kom strax efteråt. Jag firade, även om det var ett år för tidigt. Den årliga grillfesten anordnades självklart även detta år. Fjärde och mest troligt näst sista gången. Det blev midsommarafton och jag umgicks med släkten.
Juli, del ett Jag och tre vänner åkte på tågluffning under hela månaden. Det hände så mycket att det fick bli åtta bilder. Vi ägnade en natt åt att sitta på Max och sedan halvsova utanför Malmös tågstation. Vi såg oss omkring i Köpenhamn efter att ha missat ett tåg. Vi utforskade Berlin i fyra dagar. Vi hade en spännande vistelse i Prag i tre dagar.
Juli, del två Vi besökte både Mestre och Venedig under ett dygn och behövde verkligen inte frysa. Vi anlände i Rom där det var minst lika varmt och vi njöt i sju dagar. Vi såg vad Barcelona har att erbjuda och tackade för den något svalare temperaturen i fem dagar. Slutligen tog vi det lugnt i Paris i hela nio dagar för att på den tionde dagen bege oss hemåt.
Augusti Det var skönt men lite sorgligt att vara hemma. Jag blev varmt välkomnad av mor genom en lapp under mitt täcke. Luleåkalaset besöktes under båda kvällarna och jag fick se tre fina artister. Farmor fyllde ett år äldre och det skulle firas med fika tills vi sprack.
September Moster med man hälsade på oss i norr under några dagar. Cleo öppnade efter ett längre uppehåll och det gillade många. Jag umgicks med trevliga människor som räckte ut tungan alldeles för länge. Jag och en vän tog tillfället i akt och fotograferade hösten.
Oktober Jag och en vän bakade en marängtårta och åt upp den utan problem. Det blev kallt och jag dokumenterade den tunna isen, skogen och himlen under en promenad. Halloween kom och jag klädde självklart ut mig för att sedan gå på party.
November Jag fick reda på mer om min släkt och hittade en ditintills okänd tremänning till mig. Ett tåg tog mig och fyra vänner till huvudstaden för att titta på en konsert och njuta av lite ledighet. Vi kom hem och jag besökte en annan konsert med två andra vänner.
December Jag klev upp relativt tidigt en söndagsmorgon och besökte centrum med en vän. Jag var med på en klädbytarkväll. Jag hittade tyvärr inget som passade, men hade trevligt ändå. Det blev julafton och jag åt mer än vad jag hoppades att jag skulle behöva. Nyårsafton spenderades med nio fina människor som tittade på fyrverkerier och välkomnade det nya året med mig.
Jag hoppas att ni haft ett bra år, men att år 2010 blir ännu bättre.
