I'm here, overwhelmed

Hört på bussen:
"Det känns som jag kan bo i någon annan by någon gång i livet, men inte i en storstad"
En ovanlig tanke. Jag har i alla fall fått för mig att det är det. Det är bra att någon vill bo i en by så att det finns några sådana kvar. De är charmiga och det skulle onekligen vara tråkigt om landet fylldes av större städer.

Jag vill desperat blogga om det där, så jag gör ett återbesök. Det känns trevligt.

Jag har börjat spänna min käke väldigt mycket vid vissa tillfällen. Det gav mig lite huvudvärk i fredags (vilket är fruktansvärt ovanligt för mig) men den försvann innan jag tog itu med den. Jag har ingen teori om varför, men jag ska fundera på det.

So tell me that it wasn't all for naught. It's such a waste now, it's such a waste now

Jag försvann ett tag. Jag är väl inte tillbaka, men jag blev lite inspirerad. http://vardagligheten.blogspot.com/ kommer förmodligen att få se mer av mig än den här bloggen, vilket är lite synd på ett sätt och lite spännande på ett annat.

Jag har hittat en fin låt. Den inspirerar. Jag har inte varit utanför dörren mer än cirka fem centimeter idag. Det inspirerar inte lika mycket. Att jag blivit utvald att vara kreativ där andra kan se det, det inspirerar mig. Förhoppningsvis blir det omtyckt. Jag tycker om sådant, något jag säkerligen inte är ensam om.

Det lutar åt att jag gör något som involverar det skrivna ordet som projektarbete. Det är trots allt mer inspirerande än en rapport om dagens ekonomi.

You'd be damned to be one of us girl/Dare to be one of us girl

Jag har inte ens skrivit lite grann om tågluffningen, den fantastiska resan jag fick uppleva under en hel månad. Det försvann liksom i allt annat som hände (läs: som inte hände) när jag kom hem. Allt avstannade lite i augusti, kanske eftersom juli var en så händelserik månad.

Resan var hur som haver underbar och jag vill göra det igen och igen och igen. Europa är fantastiskt, och visst lockar andra resmål (som Påskön, jag är kär i det stället trots att jag aldrig varit ens i närheten av det) men Europa är helt enkelt bäst. Det är lagom exotiskt, lagom långt borta och lagom "hemma" (vi är ju trots allt med i EU). Med perfekt sällskap hack i häl njöt jag av alla städer på olika vis. Tågresorna gjorde allt lite roligare, i alla fall för min del.

Annars har som sagt inte särskilt många stora saker inträffat och det är väl både och antar jag. Jag funderar så smått på universitet och flytt vs. stanna hemma och jobba på ICA eller städa toaletter. Det lutar åt det senare.

Jag fick just en flinga täckt i yoghurt i min hand. Jag tar det som ett tecken på att jag borde sluta skriva.

You're un-stacking your load

Jag har nyligen upptäckt att det bästa sättet att prata om allvarliga saker är att ligga på rygg på ett hallgolv med benen rakt upp, vilandes mot en garderobsdörr. Det är något så fånigt över det hela att det inte kan bli riktigt så ledsamt som man kanske hade tänkt sig på förhand.

Vill man lära känna mig lite bättre så kan man börja med att få reda på att jag tycker det mesta verkar bli ofantligt mycket roligare om man kan uppleva det upp och ner.

We're still on the payroll

Rrring! Rrring!
Alla som sitter runt fikabordet tystnar. Vi tittar på telefonen som om den vore en ny uppfinning.
Har vi en telefon?
Samtidigt som någon svarar tittar vi övriga på varandra. Jo, vi har en telefon. Det var bara så längesen det ringde, och ingen har saknat det.