Fear is the heart of love

Jag vet inte om jag ska kalla det resfeber. Lite hatkärlek kanske. Jag älskar att se fram emot det, att planera, att räkna ner dagarna.

Plötsligt är jag på väg och nervositeten slår till. Det är kul, och så fruktansvärt läskigt, för det är ju inte hemma. Tänk om de inte förstår vad jag säger, tänk om jag kommer ihåg tiden fel?

Men det går bra, det gör det alltid. Eller?