I'll be close to you, won't hide

För ungefär tio minuter sen matade jag den lilla hamstern som vanligt. När jag sagt god natt, stängt buren och bestämt att hon får underhålla sig där inne i natt blev hon så energisk att jag var tvungen att plocka upp henne igen.

Det infinner sig ett visst lugn i hela kroppen när man, klockan halv tre på natten, tittar på en sådan liten varelse som nosar nyfiket på de förhållandevis väldigt stora möblerna. Man blir lugn av de små tassarna som kliver försiktigt på ens utsträckta ben, och av klorna som får fäste i tyget på byxorna eller i tröjan när hon klättrar uppåt.

Jag trodde inte att en så liten varelse kunde få lika mycket kärlek som en varelse i min egen storlek, men det är sanningen. Jag älskar henne precis lika mycket som alla andra, och när hon dör ska hon få en minnessten.

Det är väldigt enkelt att finnas i närheten av ett djur. Man kan bara andas och betrakta hur djuret rör sig. När jag kommer åt trycker jag dit en väldigt torr puss över hela ryggen, mest för att visa att jag finns. Hjulet kan av andra ses som ett störande moment när man ska somna på kvällen, men det har blivit en del av min sömn och jag vet att hon finns där om hjulet gnisslar.

Jag har just ägnat ett helt inlägg åt en brun fyrbent liten varelse med ett av de konstigaste namnen någonsin. Det är ganska fånigt. Och ni får helt enkelt acceptera att jag tycker hon är värd det.