Nattmat

Nattpromenader ger mig nästan alltid någonting. Sömnbrist, många skratt eller eftertänksamhet på olika sätt.

Man släpar med fötterna även om det är kallt. Är lite hög på socker, på värmen från insidan där man varit och kanske kylan från utsidan, där man är nu. Då. Lite hög för att det inte finns några måsten. Man borde sova, och det är det enda man borde göra, för det är natt. Sova är inget man måste lämna in, det är inget prov man måste plugga till och framförallt inget man måste vara duktig på. Man kan lätt ljuga om sömn, och det skadar inte att en natt prata om saker istället för att drömma en till dröm. Man kan drömma högt, bara man vågar.

Det som gör just nattpromenader till ettor på prispallen är samtalen man ofta har. Förmodligen på grund av att man är lite hög och kanske inte tänker på orden. Eller inte bryr sig om dem så mycket. Vågar jag säga det jag tänker på dyker känslan av att våga upp, och den brukar sitta kvar till den dag jag inte vågar.

Vissa saker ångrar man ändå. Vet inte om det är rätt eller fel, men jag tror på det som känns rätt för stunden. För det mesta. Impulsköp kan bli hur bra som helst.