You know that it makes me feel so ridiculous

Jag låtsas att jag har någonting att fylla det här inlägget med. Egentligen tror jag inte att jag har det. Det behöver ju inte alls vara vettigt egentligen, och att skriva såhär bara för att göra det känns oftast ganska bra.

Jag kan inte riktigt relatera till bloggar som rakt upp och ner talar om vad personen gjort den och den dagen. Jag måste ha några krusiduller här och var, det känns på något sätt bättre. På andra sidor kan jag enkelt spalta upp vad jag gjort idag, men det här är min plats för krusiduller som kanske ingen mer än jag är så intresserad av. Det spelar ingen större roll om det är så eller inte, så länge jag har det här utrymmet.

Jag för en dialog med en vän som läser gamla dagböcker och jag blev lite inspirerad till att läsa mina egna, oerhört pinsamma små böcker med lås på. Jag har förmodligen tappat bort nycklarna men jag tror det räcker med en hårnål i storlek extra small för att ta sig in bland de linjerade bladen.

Det var mycket man låtsades när man var yngre. Jag tror att jag mycket väl hade kunnat fortsätta låtsas sådana saker om jag inte bytt umgänge. Jag passade aldrig riktigt i det umgänget, men jag lånade ett par platåskor, fick en orange slinga i håret och hade prassliga byxor under en tid. Just då var det en ganska bra sak och att passa in någonstans är tryggt.

Jag kom väl aldrig riktigt hela vägen fram och det har jag inte gjort nu heller. Inte överallt. Vissa stunder känns det ganska skönt och andra stunder önskar jag att jag varit på ett annat sätt. Det är skillnad att kunna vara trevlig med människor och att man känner och kan prata med varandra. Jag pratade med en bekant ikväll som jag "känt" länge men aldrig riktigt känt. Det kändes bra på insidan när jag fick henne att skratta och uppskatta mina skämt.

Jag låtsas att jag vill komma någon vart med det här. Jag finner det inte väldigt viktigt att passa in egentligen, jag tror jag skulle betett mig annorlunda då. Däremot är det som sagt trevligt när man kan vara lite mer än trevlig med människor man inte träffar på fritiden.

Jag älskar packlistor. På tal om att passa in... Hursomhelst är de en gåva till mänskligheten. Att fundera över vad jag ska ha med mig, skriva ner det och sen dessutom få pricka av sakerna på listan när de ligger fint packade i väskan är nog mitt enklaste nöje. Anlita mig som packlistedam om du tycker det är tråkigt. Jag är billig - en pratstund under tiden vi packar och kanske efteråt räcker fint.

Förutom att faktiskt vara borta är packlistan och packningen det bästa med resor. Jag älskar att förbereda, planera och fundera ut vad jag ska ha med mig. Jag lägger alltid upp mina resekläder snyggt och prydligt på stolen kvällen innan avresa. De placeras i den ordning jag kommer att ta på mig dem. Underkläder först och tjocktröja sist. Jag antar att jag är skadad på något vis. Det känns jättebra.

I ungefär fyrtio minuter har jag låtsats att jag har någonting att skriva i det här inlägget. Jag tror jag lyckats ganska bra och det har definitivt känts ganska bra. Imorgon får jag packa. Vi hurrar för det.