Jag har gått runt och funderat hela veckan över hur oerhört underligt det är att man kan sakna människor redan innan de försvinner.
Jag har ju vetat i snart två år att jag kommer behöva sakna alla de som jag ska lämna om bara ett par dagar. Det sjönk in i måndags för första gången. Det sjönk in att livet liksom fortsätter här, på samma sätt, och att det inte förändras särskilt mycket förutom det förväntade (vilket innebär studenten, 18-årsdagar och dylikt).
Det sjönk in ännu mer idag. Ikväll, för att vara mer exakt. När jag faktiskt fick en värdfamilj. En plats att bo på. Det var mest glädje som spred sig i början, lättnad över att äntligen veta någonting. Saknaden dök upp senare igen, när det diskuterades packning och mobiltelefon. Det blir förmodligen ett tårfyllt möte här hemma på lördag, och en liknande familjemiddag på söndag. Det känns så.
Glädjen dök dock upp igen, alldeles oväntad. Man skulle behövt en kopp Gevalia. "När du får oväntat besök", om ni minns. Glädjen dök upp därför att jag faktiskt fick ett litet mail av min värdfamilj för en liten stund sen. Den som skrev var inte överdrivet bra på att stava, men vem funderar över sådant? Känns fantastiskt skönt att få lite kontakt med de jag ska spendera så lång tid i samma hus som.
Det är underligt att sakna människor innan de försvunnit, och lika underligt känns det att vara exalterad över en liten familj som man aldrig sett.
Det är en omtumlad varelse som nu ska kravla sig i säng.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag har saknat dig sen november, och jag kommer sakna dig ännu mer när du faktiskt inte kommer att finnas några kilometer bort at all times.
Det är ju jätteroligt att du åker och jag är såå avundsjuk, fast samtidigt vill jag inte missa trean med klassen. But still USA! Du kommer att ha det jätteroligt!
Love you B
Hehe, aw. Det är en lång tid. Jag kommer ju tillbaka dock, man får tänka på det. Fan ta dig (och alla andra) om du blåser bort under tiden.
Du kommer få ett jättebra tredje år, I'm sure. Och jag kräver bilder från balen, era klänningar och allt som hör till. Jajamensan.
Love you too.
Jag kommer att äga trean =>
Balen och studenten blir jippi!
Sen så sticker vi ju ut på tågluffning så vi ses ju inte förrän i augusti. Och det är länge kvar. Fast jag har en surprise planerad åt dig :p ^^
Självklart kommer du det. Tillsammans med Ylva ;)
När åker ni ut och tågluffar? Direkt efter skolan har slutat?
Måste jag vänta på surprisen ett helt år nu...? Det var lite lågt :o Jag är nyfiken.
vi planerade hela juli
Skicka en kommentar