Jag har liksom lagt den här sidan av mig lite på hyllan de senaste två månaderna eller så. Tiden räcker inte till allt och det är lättare att offra något som inte är så publikt.
Jag har även offrat min berättar-sida, den som började knappra in en historia i ett word-dokument, en väldigt tidig morgon i augusti, efter en lång promenad och en natt utan sömn. En berättelse jag hoppas kan förvandlas till någonting läsbart. När jag har tid.
En bra plats. Man sa det till varandra över köksbordet någon månad efter att man flyttat in.
>>Det är en bra plats vi kommit till.<<
Bara en sak fattades. En historia.
Det är nog lite så. Jag tänkte inte på det så mycket tidigare, men historia, familj och vänner har blivit viktigare den senaste tiden. Det är bra här, med snälla människor och en inte alltför förvirrande miljö. Det kanske skapas en historia här till slut, ju längre tiden går.
En annan sak jag har filosoferat lite över är att det är väldigt svårt att veta när man verkligen lever (som en viss svenskalärare sa en gång; man bör byta ut alla man mot jag). Det är inget jag tänker på under tiden jag gör någonting, det är mest efteråt jag känner att jag verkligen var vid liv vid specifika tillfällen. Det är när jag tittar på bilder eller funderar över vad jag egentligen gjorde den kvällen eller den morgonen som jag inser det. Någonting som borde funderas på lite extra, att ta vara på tillfällena.
Tjoflöjt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det mer snirklig text, är det du som har skrivit det? Är det berättelsen?
Jag började sakna den här!
Det är synd att du måste offra din berättarsida sådär. Kanske ska börja köra old school med penna och block?
Jag brukar ofta känna att det är ett sånt där tillfälle som man kommer att komma ihåg och tänka på. Som i somras på bänken. Det är bara med dig jag sitter på en parkbänk genom natten.
Jennki: Det borde jag ha skrivit, men det med kursiv text är från Låt Den Rätte Komma In, tyckte det passade bra.
Min berättelse är på engelska, av okänd anledning.
Ellen: Aw, tack.
Jag kanske måste börja göra det, skriva för hand. Det är så mycket lättare att redigera på datorn bara. Vi får se hur det blir. Ska avsluta den dock, jag ska!
Det är bra att du tar vara på tillfällena. Parkbänken är ett sådant tillfälle för mig också nu.
Skicka en kommentar