This is a warning, when you start the day just to close the curtains

Det är nästan så att jag hunnit glömma bort vilket teckensnitt jag brukar använda. Det är oftast lite mer inspirerat på somrarna, sådant här. Skrivande.

Jag har den senaste tiden njutit av att vakna på morgnarna. Det är relativt ljust när man är ledig och kan sova lite längre. Det verkar ha hänt lagom mycket här på fyra månader. Jag känner på något vis att det är lite lättare att vakna upp nu än det var i augusti. Så långt som till ordet lycklig tänker jag inte sträcka mig, men tillfreds tycker jag beskriver min tillvaro och det känns som ett ord jag kan ta i min mun. Jag är tillfreds med mitt liv och jag undrar hur pass länge det kommer att hålla. Det känns som att problemen glömt min adress.

Det diskuterades spalter över en fika idag. Huruvida man skulle kunna tänka sig att skriva en med jämna mellanrum och få en slant i fickan, och var man bör bo för att allt ska bli läsbart. Hur lite människor bryr sig om okända människors förhållanden, och därmed också hur pass aktiv man behöver vara för att hålla sig intressant och fortsätta få en slant i fickan. Den här staden ansågs till sist för liten, dels med tanke på antalet nya människor man kan träffa.

Tisdag är nästa hållplats för min buss till nöjen, och jag hoppas att imorgon susar förbi som vinden brukar göra i den här staden.