Det har varit lite upp och ner de senaste dagarna, både i tankar och känslor. Även fysiskt, faktiskt.
Jag tog det hela till det extrema för en stund sedan, och lade mig upp och ner i min soffa. Jag fastnade i ställningen en liten stund innan jag funderat färdigt på hur jag skulle vända mig rätt igen. Man kan ju inte leva upp och ner, tänkte jag.
Det var definitivt bökigt men alldeles underbart kul och jag uppskattade livet lite mer. När man ligger upp och ner i en soffa klockan 23:50 en vanlig onsdagskväll, enbart för att roa en vän, då är livet ganska fint. Kanske mer än ganska fint.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar