Jag vill ha en egen lägenhet där jag kan spela munspel hela dagarna, slippa gå ut eller slippa äta det någon annan tycker att jag ska.
Jag vill kunna spela, prata i telefon och sjunga utan att någon tjuvlyssnar. Avsiktligt eller ej gör ingen skillnad.
Dessutom vill jag kunna somna på soffan eller på golvet, vad som nu känns bäst. Kanske under bordet.
Jag vill kunna gå ut och gå på morgonen eller sitta på balkongen vid tiotiden.
Jag vill kunna sitta i fönstret och titta på utsikten i timmar.
Jag vill kunna studsa runt.
Jag vill kunna se vad som helst på tv och spika upp vad helst jag vill på väggarna.
Jag vill kunna gå och lägga mig tidigt, men kanske ändå läsa till morgonen kommer.
Utan att det ifrågasätts av någon annan.
Och sen vill jag kunna stöka undan allt när någon hälsar på. Då finns inget att ifrågasätta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag längtar efter att ha en egen lägenhet, men läskigt samtidigt att bo ensam och inte ha någon förälder som ser till att allt är betalt och att allt alltid finns hemma. Bo helt ensam är ju också läskigt O.o
J: Jo, det är ju betalningar och allt sånt. Och mörkrädd är jag också, men annars skulle det vara så skönt.
Skicka en kommentar