Like an atom bomb, about to oh, oh, oh, oh, oh explode

Jag bestämde mig i eftermiddags, efter en väldigt givande dag, att trotsa min nyfunna rädsla för is och vandra över Skurholmsfjärden. Det var en ganska givande promenad och jag mådde lite extra bra efteråt. Dessutom var isen väldigt säker och det enda jobbiga var när jag blev tvungen att passera en äldre kvinna som gick ganska långsamt.

Min dag var väldigt givande av flera anledningar. Dels nådde jag upp till mina egna (ganska låga) förväntningar på ett prov. Jag sjöng, dansade, pratade med en arbetskamrat lite mer än tidigare och till sist, innan promenaden, fick jag lite gratis fika. Två trevliga personer och det faktumet att jag fick vara med om något speciellt gör fikat och samtalet nu är lite mer värda än de andra händelserna. Det är inte ofta man får agera flyttpersonal efter att ha fikat, men det fick vi allt göra idag, jag, min vän och alla andra närvarande. När ett gammalt fik flyttar till nya lokaler måste man ju passa på att så att säga "snylta" lite och samtidigt hjälpa till.

Jag ska göra en tvärvändning och jag tänker inte försöka ha någon liten röd tråd i det här inlägget. Ikväll har jag tittat på det allra sista avsnittet av Rakt på med K-G Bergström. Jag måste ju tala om att jag bara tittade på det av en enda anledning: att få höra vad både Reinfeldt och Sahlin hade att säga om det vinnande bidraget i Melodifestivalen. Jag berövades tyvärr på det, antingen tog de bort det ur programmet eller så kom jag hem för sent för att se den delen. Jag fastnade även i Debatt efter det, där de tog upp våldsamma spel och hur det påverkar ungdomar.

Jag fick ett samtal av en telefonförsäljare i eftermiddags. Det är alltid lika spännande att höra vad de vill, även fast jag på förhand blir irriterad när jag ser det okända numret i den lilla displayen. Just den här dagen var det en man som ville ställa olika frågor om pension till någon i hushållet som fyllt 25 år. Jag meddelade att personen var på jobbet, och noterade samtidigt mannens röst. Antingen var det helt naturligt eller så har han jobbat för mycket och därför anpassat sig till sitt arbete. Han lät nämligen precis som en sådan där inspelad röst som exempelvis lokalbussarna använder sig av för att meddela namnet på nästa station. Just innan vi lade på luren blev jag övertygad om att han faktiskt var en människa.